För sent för Herr Silver
En väldigt kort novell som jag skrev för ett tag sedan. Lite inspirerad av Stid Dagermans novell "Att döda ett barn". Min novell har fått namnet "Herr Silver"
Den gamle mannen vattnar redan gräset trots att solen står högt på himlen. Han ska snart dö och därför vattnar han gräset redan nu. En snabb men plågsam död vilar bara några minuter bort och mannen i det vita håret, orangefärgade tröjan med korta ärmar och de korta byxorna Kommer snart känna hugget i bröstet men det finns ingen i närheten som kan se honom. Alla grannarna är på jobbet, ovetandes om vad som händer några meter ifrån sina hushåll och marker. För dem är detta än så länge en helt vanlig dag.
Där står han nu, förvirrad om att vattna gräset mitt på en solig onsdag. Det har han aldrig gjort förut för han vet att det inte ska göras förrän solen är straxt vid horisonten. Silverbusken får även han dricka från det svala vattnet. Herr Silver. Det var så han alltid talade till busken där den stod med sina små gula blommor.
Nu, nu är det bara några få sekunder svar till dess att mannens gamla hand höjs mot bröstet och han släpper taget om vattenslangen för att så snabbt som kroppen tillåter ta sig bort till den vita solstolen för att slå sig ner och försöka lägga sig ner och vila en stund. Ingen kommer se vad som händer på den lilla trädgården. Alla är i skolan och på jobbet, fullt upptagna med vad de håller på med.
Nu har allt redan hänt. Medan jag har pratat nu har det redan skett. Mannen sitter nu andfådd i den låga stolen och håller sig för bröstet. Ögonen vilar ner i marken och i hjärnan står aktiviteten still för några sekunder. Mannen styrs av det förnuft som kan tränga sig igenom förvirring och det svidande i bröstet. Korta tunga andetag är allt som hörs komma från kroppen. Han ska bara ligga ner ett tag och vila för att sedan återvända till att vattna sitt gröna gräs och sin Silverbuske. För att kunna lägga sig ner måste en av de gamla händerna ta stöd mot stolen så att det inte händer så plötsligt. Han ska bara lägga sig ner ett tag och vila. Sedan kommer alltid bli bra för honom. Tror han.
Den trötte mannens huvud vilar nu mot solstolens ryggstöd. Hela kroppen vilar och försöker samla ny kraft till att åter resa sig upp och fortsätta med att vattna trädgårdens älskade blommor. Men det kommer inte hända. Om bara ett litet tag kommer en av hans grannars tonårsdotter hem från skolan och hon kommer som vanligt hälsa glatt på honom där han ligger utan att få ett gensvar.
Där har vi nu flickan. Stolt, rakryggad och glad gåendes från bussen upp mot dörren till sitt hus. Innan hon går upp mot för trappan hälsar hon glatt på sin granne som ligger och vilar. Han svarar inte. Han lyfter inte ens hurtigt på handen som han ibland gör. Flickans leende avtar snabbt och hon tänker att om han är sur ska han inte låta det gå ut över henne. Hon sätter nyckeln i låset.
Porlandet bakom henne får henne att reagera lite. Hennes granne har ju ingen fontän. Trots det vrider hon om nyckeln och öppnar dörren på glänt samtidigt som hon sneglar över axeln. Vattenslangen ligger fortfarande på gräset och bildar en stor vattenpöl.
Det är redan försent att rädda mannen som ligger i den vita solstolen. Flickan och herr Silver tittar på honom. Han andas inte mer.
Vilken dag som helst kan en helt vanlig, helt lycklig och positiv dag övergå till en mardröm. När flickan insåg vad som hade hänt med Herr Karlsson hälldes ett stort spann med iskallt vatten över henne och hennes egen andning drunknade för ett kort tag i chock. Bara en liten stund efteråt står en ambulans och två personbilar framför mannens uppfart och ett gällt skrik hörs över kvarteret. En kvinna sitter bredvid solstolen och ser på när mannen förs iväg av två män.
När som helst kan livet vända för att ett liv tagits från jorden och vi inser plötsligt hur mycket vi saknar personen. När som helst, hur som helst och var som helst. Vi skulle göra allt för att få ha personen kvar i vår närhet.
Men då är det försent.
Den gamle mannen vattnar redan gräset trots att solen står högt på himlen. Han ska snart dö och därför vattnar han gräset redan nu. En snabb men plågsam död vilar bara några minuter bort och mannen i det vita håret, orangefärgade tröjan med korta ärmar och de korta byxorna Kommer snart känna hugget i bröstet men det finns ingen i närheten som kan se honom. Alla grannarna är på jobbet, ovetandes om vad som händer några meter ifrån sina hushåll och marker. För dem är detta än så länge en helt vanlig dag.
Där står han nu, förvirrad om att vattna gräset mitt på en solig onsdag. Det har han aldrig gjort förut för han vet att det inte ska göras förrän solen är straxt vid horisonten. Silverbusken får även han dricka från det svala vattnet. Herr Silver. Det var så han alltid talade till busken där den stod med sina små gula blommor.
Nu, nu är det bara några få sekunder svar till dess att mannens gamla hand höjs mot bröstet och han släpper taget om vattenslangen för att så snabbt som kroppen tillåter ta sig bort till den vita solstolen för att slå sig ner och försöka lägga sig ner och vila en stund. Ingen kommer se vad som händer på den lilla trädgården. Alla är i skolan och på jobbet, fullt upptagna med vad de håller på med.
Nu har allt redan hänt. Medan jag har pratat nu har det redan skett. Mannen sitter nu andfådd i den låga stolen och håller sig för bröstet. Ögonen vilar ner i marken och i hjärnan står aktiviteten still för några sekunder. Mannen styrs av det förnuft som kan tränga sig igenom förvirring och det svidande i bröstet. Korta tunga andetag är allt som hörs komma från kroppen. Han ska bara ligga ner ett tag och vila för att sedan återvända till att vattna sitt gröna gräs och sin Silverbuske. För att kunna lägga sig ner måste en av de gamla händerna ta stöd mot stolen så att det inte händer så plötsligt. Han ska bara lägga sig ner ett tag och vila. Sedan kommer alltid bli bra för honom. Tror han.
Den trötte mannens huvud vilar nu mot solstolens ryggstöd. Hela kroppen vilar och försöker samla ny kraft till att åter resa sig upp och fortsätta med att vattna trädgårdens älskade blommor. Men det kommer inte hända. Om bara ett litet tag kommer en av hans grannars tonårsdotter hem från skolan och hon kommer som vanligt hälsa glatt på honom där han ligger utan att få ett gensvar.
Där har vi nu flickan. Stolt, rakryggad och glad gåendes från bussen upp mot dörren till sitt hus. Innan hon går upp mot för trappan hälsar hon glatt på sin granne som ligger och vilar. Han svarar inte. Han lyfter inte ens hurtigt på handen som han ibland gör. Flickans leende avtar snabbt och hon tänker att om han är sur ska han inte låta det gå ut över henne. Hon sätter nyckeln i låset.
Porlandet bakom henne får henne att reagera lite. Hennes granne har ju ingen fontän. Trots det vrider hon om nyckeln och öppnar dörren på glänt samtidigt som hon sneglar över axeln. Vattenslangen ligger fortfarande på gräset och bildar en stor vattenpöl.
Det är redan försent att rädda mannen som ligger i den vita solstolen. Flickan och herr Silver tittar på honom.
Han andas inte mer.
Han andas inte mer.
Vilken dag som helst kan en helt vanlig, helt lycklig och positiv dag övergå till en mardröm. När flickan insåg vad som hade hänt med Herr Karlsson hälldes ett stort spann med iskallt vatten över henne och hennes egen andning drunknade för ett kort tag i chock. Bara en liten stund efteråt står en ambulans och två personbilar framför mannens uppfart och ett gällt skrik hörs över kvarteret. En kvinna sitter bredvid solstolen och ser på när mannen förs iväg av två män.
När som helst kan livet vända för att ett liv tagits från jorden och vi inser plötsligt hur mycket vi saknar personen. När som helst, hur som helst och var som helst. Vi skulle göra allt för att få ha personen kvar i vår närhet.
Men då är det försent.
Decemberkänslor?
Tror det inte är bara jag som börjar fundera vafan det är som händer. Ska det här vara 19onde december? Hmm...
Photoshoot med Teddy
Hade en photoshoot med min grymma kompis Teddy idag. Fruktansvärt utmanande eftersom vädret sög så det var mörkt både inne och ute. Men jag gjorde så gott jag kunde, jag gillar inte allt att fota med den inbyggba blixten i kameran. Vill verkligen ha en ny som ger mjukare ljus. För att frösta mig fotade jag lite Bokeh efteråt. Ge mig en studio och ge mig en liten blixt. Please?
Stina, now in Black'n White
För ett tips från en kommentar på detta inlägget visar jag nu hur bilden på min kusin katts nos gör sig i svartvitt. Ganska bra enligt mig. :)
Why?
Jag känner mig så kvävd.
For nothing.
Jag vill sluta nu
(Inte livet)
Lite Jul
Fick lust att ha lite jultema i headern i alla fall. Dock fick det inte bli jag själv i tomteluva utan min kära kanin, Rudolf ställde upp. :) Visst är han både cool och söt?
Såhär ska alltså den "nya"(halv om halvt nya) designen se ut. :)
Tomten jag vill ha något bra att fota
Vet ni vad jag vill ha?
Snö
Vet ni varför?
För att fota. bara därför. Visst blr det mysigt och visst blir det fint i allmänhet men jag vill ha det att fota. Det är så tråkigt nu. Dilemma.
Snö
Vet ni varför?
För att fota. bara därför. Visst blr det mysigt och visst blir det fint i allmänhet men jag vill ha det att fota. Det är så tråkigt nu. Dilemma.
En ca. ett år gammal bild, tagen under en av fotokurserna jag gick i skolan. Saknar de lektionerna.
Värmande Skal
När den gigantiska lampan har dragit tillbaka sina värmande strålar och lämnat ett stilla mörker efter sig kliver vi ur vår värld.
In i en annan där mörkret inte är farligt.
Bara härligt och så befriande
Så lockande
Stopp! Stanna
Jag fryser så
Bjud mig in i ditt värmade skal
I ditt inre
I din famn
Där är jag trygg
Utan att känna mig instängd är allting annat där utanför
Ändå
Är jag fri
När den gigantiska lampan har dragit tillbaka sina
värmande strålar och lämnat ett stilla mörker efter sig
kliver vi ur vår värld.
In i en annan där mörkret inte är farligt.
Bara härligt och så befriande
Så lockande
Stopp! Stanna
Jag fryser så
Bjud mig in i ditt värmade skal
I ditt inre
I din famn
Där är jag trygg
Utan att känna mig instängd är allting annat där utanför
Ändå
Är jag fri
Om, jag säger om
Om det finns en gun så han han, eller hon, helt klart hört mig...
Tänk så det kan gå.
It depends...
Har fått blodad tand igen vad gäller att designa naglarna. :) Kreativiteten för fotot börjar komma tillbaka, dock är det inte så kul att fota utomhus vid den här tiden så det blir nog mer "prylfoto" just nu...
Vikt
Gör som havet
Våga
The 6th picture: A picture of you and a friend you haven't seen for a while
Har varken träffat Buggie eller Liljan på ett bra tag... :( Buhu... Lisa fick jag dock träffa idag! :D
Randomness
Vad är det första du tänker på när du vaknar? "Var är jag?!" Nejmen, typ "Jah" eller något :P
Har någon gjort dig besviken de senaste tre dagarna? Tror inte det.
Har någon sett dig i underkläder de senaste tre dagarna? Nej
Om du var så full så du inte kunde gå, skulle personen du senast pussade ta hand om dig då? Haha. ja det tror jag.
Vem av dina vänner står dig allra närmast? Oj! Svårt att säga!
Har du någonsin pussat någon som varit hög? Det hoppas jag inte.
Vem är den största idioten du känner? Bör man verkligen säga det offentligt?
Vad är det bästa som hände dig idag? Vet inte riktigt
Hatar du någon just nu? Inte hatar kanske men... avskyr. :P
Vem tog senast på din rumpa? Tror han heter Richard xD
Har du syskon som är äldre än 21? Yes
Hur fick du ditt senaste blåmärke? När jag klände mig i datorn o.O
Saknar du någon just nu? Oja..!
Är du längre än de flesta i din ålder? Nej
Pratar du ofta? Ja, ganska ofta x) Eller sjunger. ;)
Har du någonsin funderat på att pierca tungan? Ja
När gapskrattade du senast? I söndags med Emelie och Jenny
Brukar du tänka innan du talar? Försöker att göra det i alla fall
Har du kysst ett ex efter att ni gjort slut? Nej
Skulle du någonsin kunna tatuera dig? Försent att tänka så... :P
Håller du kvar vid någonting du borde släppa taget om? Hm, njae
Har du någon av motsatt kön du kan berätta allt för? Ja
Om dina föräldrar inte skulle gilla den du träffade, skulle du sluta träffa honom/henne? Absolut inte.
Tror du att du skulle klara en månad utan att svära? Ja
Vilka ställen har du varit på under de senaste tre timmarna? Mitt rum, köket, toan, garderoben...
Vem/vilka har du umgåtts med idag? Lisa! :3
Är du en elak person? Ja, om jag vill, mehehe. :3
Om du hade en miljon, nämn en sak du skulle köpa? Kamera
Vad lyssnar du på just nu? Nada
Tror du att vissa människor tycker illa om dig? Finns väl alltid någon som gör men jag försöker konsenterar mig på de som gillar mig istället. :)
Vem skrek du senast på och varför? Emelie, när vi käftades, höhöh!
Är du rädd för mörker? Beror på vilket mörker.
Vad drack du senast? Vatten
Tror du att två ex kan vara vänner? Ja
Vill du ha tillbaka någon i ditt liv? Ja
Skulle du vilja vara berömd? Som fotograf, ja. :)
Nämn någonting du verkligen skulle vilja ha just nu? Hm, speciellt umgänge, en puss och en kram.
Finns det någon person som du aldrig vill förlora? Ja
Hur många gånger finns "a" med i hela ditt namn? None
Vad är det första du tänker på när du vaknar? "Var är jag?!" Nejmen, typ "Jah" eller något :P
Har någon gjort dig besviken de senaste tre dagarna? Tror inte det.
Har någon sett dig i underkläder de senaste tre dagarna? Nej
Om du var så full så du inte kunde gå, skulle personen du senast pussade ta hand om dig då? Haha. ja det tror jag.
Vem av dina vänner står dig allra närmast? Oj! Svårt att säga!
Har du någonsin pussat någon som varit hög? Det hoppas jag inte.
Vem är den största idioten du känner? Bör man verkligen säga det offentligt?
Vad är det bästa som hände dig idag? Vet inte riktigt
Hatar du någon just nu? Inte hatar kanske men... avskyr kanske man kan säga.
Vem tog senast på din rumpa? Tror han heter Richard xD
Har du syskon som är äldre än 21? Yes
Hur fick du ditt senaste blåmärke? När jag klände mig i datorn o.O
Saknar du någon just nu? Oja..!
Är du längre än de flesta i din ålder? Nej
Pratar du ofta? Ja, ganska ofta x) Eller sjunger. ;)
Har du någonsin funderat på att pierca tungan? Ja, men jag togläppen istället. ;)
När gapskrattade du senast? I söndags med Emelie och Jenny
Brukar du tänka innan du talar? Försöker att göra det i alla fall
Har du kysst ett ex efter att ni gjort slut? Nej
Skulle du någonsin kunna tatuera dig? Försent att tänka så... :P
Håller du kvar vid någonting du borde släppa taget om? Hm, njae
Har du någon av motsatt kön du kan berätta allt för? Ja
Om dina föräldrar inte skulle gilla den du träffade, skulle du sluta träffa honom/henne? Absolut inte.
Tror du att du skulle klara en månad utan att svära? Ja
Vilka ställen har du varit på under de senaste tre timmarna? Mitt rum, köket, toan, garderoben...
Vem/vilka har du umgåtts med idag? Lisa! :3
Är du en elak person? Ja, om jag vill, mehehe. :3
Om du hade en miljon, nämn en sak du skulle köpa? Kamera
Vad lyssnar du på just nu? Nada
Tror du att vissa människor tycker illa om dig? Finns väl alltid någon som gör men jag försöker konsentera mig på de som gillar mig istället. :)
Vem skrek du senast på och varför? Emelie, när vi käftades, höhöh!
Är du rädd för mörker? Beror på vilket mörker.
Vad drack du senast? Vatten
Tror du att två ex kan vara vänner? Ja
Vill du ha tillbaka någon i ditt liv? Ja
Skulle du vilja vara berömd? Som fotograf, ja. :)
Nämn någonting du verkligen skulle vilja ha just nu? Hm, speciellt umgänge, en puss och en kram.
Finns det någon person som du aldrig vill förlora? Ja
Hur många gånger finns "a" med i hela ditt namn? None
Kärlek
Kärleken, visst är den jobbig? Det (nästan) eviga letandet om den rätte.
När man håller på med det där letandet så tar det tid, man måste lirka, fundera, ge, ta, förstå och sattsa. Ibland förlorar man. Man måste fatta vad den där andra parten menar med allt han/hon gör, man måste ge en bra respons för man vill ju inte göra bort sig framför den man gillar, eller hur?
Man blir förälskad hit och förälskad dit och snart vet man varken ut eller in, "vad är kärlek?" har jag ofta frågat mig själv. "Vet jag verkligen vad kärlek är?" ibland har jag tvivlat men sen så kommer jag till de stunderna då jag möter (låt oss säga "han" denna gången) han jag ser mer än andra och jag märker hur lycklig jag blir, hur jag inte kan sluta le när han är där, hur jag hela tiden tänker på honom. Hur jag, samtidigt som jag är så fruktansvärt bekväm i stunden, är så obekväm med att han alltid ler tillbaka, vad betyder det? Vad betyder alla hans ord? Vad, vad, vad? Jag är så kär så jag kan spricka men på samma gång rädd för vad han känner.
Men jag vågar inte ta upp det.
Sedan ska man lyssna på kompisen och nära och kära ifall han håller måttet, är han snäll, är han okej? Annars går det ju inte ihop sig om ens kompisar inte gillar honom. Eller? Visst hör man så ofta att "Jag bryr mig inte om vad de andra tycker..." Men hur många håller egentligen fast vid det och skiter i allas kommentarer och tankar?
När man väl hittat den rätte och bundit sig är det fortfarande jobbigt ibland, alla faser man går igenom, alla dåliga sidor som man ser och det eviga kämpandet med att intala sig själv att "Jag älskar faktiskt honom/henne, mer än allt annat på jorden, han/hon är mitt allt!" så finns det ofta ett "men".
Ett fruktansvärt jobbigt men ack så underbart fenomen. Kärleken.
När man håller på med det där letandet så tar det tid, man måste lirka, fundera, ge, ta, förstå och sattsa. Ibland förlorar man. Man måste fatta vad den där andra parten menar med allt han/hon gör, man måste ge en bra respons för man vill ju inte göra bort sig framför den man gillar, eller hur?
Man blir förälskad hit och förälskad dit och snart vet man varken ut eller in, "vad är kärlek?" har jag ofta frågat mig själv. "Vet jag verkligen vad kärlek är?" ibland har jag tvivlat men sen så kommer jag till de stunderna då jag möter (låt oss säga "han" denna gången) han jag ser mer än andra och jag märker hur lycklig jag blir, hur jag inte kan sluta le när han är där, hur jag hela tiden tänker på honom. Hur jag, samtidigt som jag är så fruktansvärt bekväm i stunden, är så obekväm med att han alltid ler tillbaka, vad betyder det? Vad betyder alla hans ord? Vad, vad, vad? Jag är så kär så jag kan spricka men på samma gång rädd för vad han känner.
Men jag vågar inte ta upp det.
Sedan ska man lyssna på kompisen och nära och kära ifall han håller måttet, är han snäll, är han okej? Annars går det ju inte ihop sig om ens kompisar inte gillar honom. Eller? Visst hör man så ofta att "Jag bryr mig inte om vad de andra tycker..." Men hur många håller egentligen fast vid det och skiter i allas kommentarer och tankar?
När man väl hittat den rätte och bundit sig är det fortfarande jobbigt ibland, alla faser man går igenom, alla dåliga sidor som man ser och det eviga kämpandet med att intala sig själv att "Jag älskar faktiskt honom/henne, mer än allt annat på jorden, han/hon är mitt allt!" så finns det ofta ett "men".
Ett fruktansvärt jobbigt men ack så underbart fenomen. Kärleken.
Självkänsla är inte grunden till allt
Som rubriken säger. Självkänsla är inte grunden till allt man gör eller säger, som vissa tycks tro. Om jag säger att jag är ful behöver det fan inte bero på att min självkänsla är låg eller bristande. Jag kanske bara tycker det. Säger jag att jag behöver gå ner i vikt beror inte det alltid på min självkänsla utan jag kanske behöver det.
Så ser jag på det. Jag kanske inte tycker att jag är ful utan jag kanske tycker att det faktiskt är ett faktum. Jag kanske faktistk behöver gå ner i vikt, och samtidigt vill göra det.
Folk säger ofta till mig att jag skulle passa i vissa färger och inte bara gå klädd i svart, vitt och blått, jag ger då svaret att jag inte passa i färger, och verkligen inte trivs i det. Ibland har jag fått en kommentar tillbaka som halft om halft på skoj påpekar att jag borde "öva på självkänslan lite". Till det vill jag bara säga att jag vet vad jag själv tycker att jag passar i och jag tänker inte bära kläder som andra säger att jag skulle passa i när jag själv inte trivs i det.
Självkänsla kan man, väldigt flyktigt säga betyder att man känner sig själv och det gör jag till tusen. Jag vet precis hur jag fungerar och jag vet precis vad jag kan, inte kan, vill och inte vill. Man kan visst tycka att man är ful men ha en stark och stabil självkänsla och samtidigt tycka bra om sig själv.
Punkt slut.
Så ser jag på det. Jag kanske inte tycker att jag är ful utan jag kanske tycker att det faktiskt är ett faktum. Jag kanske faktistk behöver gå ner i vikt, och samtidigt vill göra det.
Folk säger ofta till mig att jag skulle passa i vissa färger och inte bara gå klädd i svart, vitt och blått, jag ger då svaret att jag inte passa i färger, och verkligen inte trivs i det. Ibland har jag fått en kommentar tillbaka som halft om halft på skoj påpekar att jag borde "öva på självkänslan lite". Till det vill jag bara säga att jag vet vad jag själv tycker att jag passar i och jag tänker inte bära kläder som andra säger att jag skulle passa i när jag själv inte trivs i det.
Självkänsla kan man, väldigt flyktigt säga betyder att man känner sig själv och det gör jag till tusen. Jag vet precis hur jag fungerar och jag vet precis vad jag kan, inte kan, vill och inte vill. Man kan visst tycka att man är ful men ha en stark och stabil självkänsla och samtidigt tycka bra om sig själv.
Punkt slut.
Stina
En liten närbild på min kusins katt, Stina.
