När det är för sent

Den gamle mannen vattnar redan gräset trots att solen står högt på himlen. Han ska snart dö och därför vattnar han gräset redan nu. En snabb men plågsam död vilar bara några minuter bort och mannen i det vita håret, orangefärgade tröjan med korta ärmar och de korta byxorna Kommer snart känna hugget i bröstet men det finns ingen i närheten som kan se honom. Alla grannarna är på jobbet, ovetandes om vad som händer några meter ifrån sina hushåll och marker. För dem är detta än så länge en helt vanlig dag.

Där står han nu, förvirrad om att vattna gräset mitt på en solig onsdag. Det har han aldrig gjort förut för han vet att det inte ska göras förrän solen är straxt vid horisonten. Silverbusken får även han bricka från det svala vattnet. Herr Silver. Det var så han alltid talade till busken där den stod med sina små gula blommor.

Nu, nu är det bara några få sekunder svar till dess att mannens gamla hand höjs mot bröstet och han släpper taget om vattenslangen för att så snabbt som kroppen tillåter ta sig bort till den vita solstolen för att slå sig ner och försöka lägga sig ner och vila en stund. Ingen kommer se vad som händer på den lilla trädgården. Alla är i skolan och på jobbet, fullt upptagna med vad de håller på med.

Nu har allt redan hänt. Mannen sitter andfådd i den låga stolen och håller sig för bröstet. Ögonen vilar ner i marken och i hjärnan står aktiviteten still för några sekunder. Mannen styrs av det förnuft som kan tränga sig igenom förvirring och det svidande i bröstet. Korta tunga andetag är allt som hörs komma från kroppen. Han ska bara ligga ner ett tag och vila för att sedan återvända till att vattna sitt gröna gräs och sin Silverbuske. För att kunna lägga sig ner måste en av de gamla händerna ta stöd mot stolen så att det inte händer så plötsligt. Han ska bara lägga sig ner ett tag och vila. Sedan kommer alltid bli bra för honom.

Den trötte mannens huvud vilar nu mot solstolens ryggstöd. Hela kroppen vilar och försöker samla ny kraft till att åter resa sig upp och fortsätta med att vattna trädgårdens blommor. Men det kommer inte hända. Om bara ett litet tag kommer en av hans grannars tonårsdotter hem från skolan och hon kommer som vanligt hälsa glatt på honom där han ligger utan att få ett gensvar.

Där har vi nu flickan. Stolt, rakryggad och glad gåendes från bussen upp mot dörren. Innan hon går upp mot för trappan hälsar hon glatt på sin granne som ligger och vilar. Han svarar inte. Han lyfter inte ens hurtigt på handen som han ibland gör. Flickans leende avtar snabbt och hon tänker att om han är sur ska han inte låta det gå ut över henne. Hon sätter nyckeln i låset.

Porlandet bakom henne får henne att reagera lite. Hennes granne har ju ingen fontän. Trots det vrider hon om nyckeln och öppnar dörren på glänt samtidigt som hon sneglar över axeln. Vattenslangen ligger fortfarande på gräset och bildar en stor vattenpöl.

Det är redan försent att rädda mannen som ligger i den vita solstolen. Flickan och herr Silver tittar på honom. Han andas inte mer.

Vilken dag som helst kan en helt vanlig, helt lycklig och positiv dag övergå till en mardröm. När flickan insåg vad som hade hänt med Karlsson hälldes ett stort spann med iskallt vatten över henne och hennes egen andning drunknade för ett kort tag i chock. Bara en liten stund efteråt står en ambulans och två personbilar framför mannens uppfart och ett gällt skrik hörs över kvarteret. En kvinna sitter bredvid solstolen och ser på när mannen förs iväg av två män.

När som helst kan livet vända för att ett liv tagits från jorden och vi inser plötsligt hur mycket vi saknar personen. När som helst, hur som helst och var som helst.

Men då är det försent.

Den gamle mannen vattnar redan gräset trots att solen står högt på himlen. Han ska snart dö och därför vattnar han gräset redan nu. En snabb men plågsam död vilar bara några minuter bort och mannen i det vita håret, orangefärgade tröjan med korta ärmar och de korta byxorna Kommer snart känna hugget i bröstet men det finns ingen i närheten som kan se honom. Alla grannarna är på jobbet, ovetandes om vad som händer några meter ifrån sina hushåll och marker. För dem är detta än så länge en helt vanlig dag.

Där står han nu, förvirrad om att vattna gräset mitt på en solig onsdag. Det har han aldrig gjort förut för han vet att det inte ska göras förrän solen är straxt vid horisonten. Silverbusken får även han bricka från det svala vattnet. Herr Silver. Det var så han alltid talade till busken där den stod med sina små gula blommor.

Nu, nu är det bara några få sekunder svar till dess att mannens gamla hand höjs mot bröstet och han släpper taget om vattenslangen för att så snabbt som kroppen tillåter ta sig bort till den vita solstolen för att slå sig ner och försöka lägga sig ner och vila en stund. Ingen kommer se vad som händer på den lilla trädgården. Alla är i skolan och på jobbet, fullt upptagna med vad de håller på med.

Nu har allt redan hänt. Mannen sitter andfådd i den låga stolen och håller sig för bröstet. Ögonen vilar ner i marken och i hjärnan står aktiviteten still för några sekunder. Mannen styrs av det förnuft som kan tränga sig igenom förvirring och det svidande i bröstet. Korta tunga andetag är allt som hörs komma från kroppen. Han ska bara ligga ner ett tag och vila för att sedan återvända till att vattna sitt gröna gräs och sin Silverbuske. För att kunna lägga sig ner måste en av de gamla händerna ta stöd mot stolen så att det inte händer så plötsligt. Han ska bara lägga sig ner ett tag och vila. Sedan kommer alltid bli bra för honom.

Den trötte mannens huvud vilar nu mot solstolens ryggstöd. Hela kroppen vilar och försöker samla ny kraft till att åter resa sig upp och fortsätta med att vattna trädgårdens blommor. Men det kommer inte hända. Om bara ett litet tag kommer en av hans grannars tonårsdotter hem från skolan och hon kommer som vanligt hälsa glatt på honom där han ligger utan att få ett gensvar.

Där har vi nu flickan. Stolt, rakryggad och glad gåendes från bussen upp mot dörren. Innan hon går upp mot för trappan hälsar hon glatt på sin granne som ligger och vilar. Han svarar inte. Han lyfter inte ens hurtigt på handen som han ibland gör. Flickans leende avtar snabbt och hon tänker att om han är sur ska han inte låta det gå ut över henne. Hon sätter nyckeln i låset.

Porlandet bakom henne får henne att reagera lite. Hennes granne har ju ingen fontän. Trots det vrider hon om nyckeln och öppnar dörren på glänt samtidigt som hon sneglar över axeln. Vattenslangen ligger fortfarande på gräset och bildar en stor vattenpöl.

Det är redan försent att rädda mannen som ligger i den vita solstolen. Flickan och herr Silver tittar på honom. Han andas inte mer.

Vilken dag som helst kan en helt vanlig, helt lycklig och positiv dag övergå till en mardröm. När flickan insåg vad som hade hänt med Karlsson hälldes ett stort spann med iskallt vatten över henne och hennes egen andning drunknade för ett kort tag i chock. Bara en liten stund efteråt står en ambulans och två personbilar framför mannens uppfart och ett gällt skrik hörs över kvarteret. En kvinna sitter bredvid solstolen och ser på när mannen förs iväg av två män.

När som helst kan livet vända för att ett liv tagits från jorden och vi inser plötsligt hur mycket vi saknar personen. När som helst, hur som helst och var som helst.

Men då är det försent.