Jag måste verkligen sluta med de här ordvitsarna i rubrikerna...
Igår när jag gick en runda med kameran träffade jag på denhär lillkillen. Han var väl bara 4-5mm lång och faktiskt ganska söt. Trots att jag avskyr spindlar och liknande. Han sprang omkring som fan så det var lite svårt att hinna få fokus på honom. Här är i alla fall resultatet.

 

Man kan undra varför de måste vara vid en och samma blomma när det finns tusen andra i närheten. Det var som en kö till den här blomman, som jag för övrigt aldrig vetat vad det är för sorts blomma. Men efter lite research så har jag kommit fram till att det är en Åkervädd, rätta mig gärna om jag har fel.

 

Av någon anledning fashinesas jag lite av dess små djur. Tycker dem är lite söta och ganska goola med sina färger, även fast det inte är så himla mycket färger Sista bilden här är tagen igår, 17aug medan de andra två är tagna för några dagar sedan.

 

 

 

 

 

 

 

Ett av mina favoritord är inspiration, jag vet inte riktigt varför, kanske mest för att jag använder mig av det mycket i min vardag när jag fotar, skriver osv. Trots detta skulle jag vilja ha lite mer av det, även fast det nästan rinner över redan nu. Det är en så underbar känsla när det bara flyter på, tankar och idéer rusar omkring i hjärnan och ut i fingertopparna. För mig är det en oslagbar känsla, tätt följt av kärlek. För mig är Inspiration lycka, även fast det inte alltid visar sig att idén blir bra. Testar man inte vet man ju inte.

 

Busstiderna här ute i intet suger verkligen apa. Jag var hos sjukgymnasten idag och fick vänta TRE½ timme på för att få komma hem. Fint, väldigt fint. Tur att JennaMarbles finns.

Motljus är något jag älskar, samma sak med kvällsljus, runt 18.00 är perfekt att gå ut och fota, det blir det varma ljuset som jag gillar.

 

 

 

 

 

Jag går nu regelbundet till en sjukgymnast på grund av mina höfter. I flera år har jag haft ont men jag har tänkt att "Det ordnar väl sig" så jag har struntat i att kolla upp det. Nu har jag börjat en "rehabilitering" och hoppas verkligen att det ska hjälpa.

Mina höfter har varit ett ganska stort problem för mig, inte minst när jag är ute och fotar. Det är inte så att jag står rakt upp och ner och knäpper av mina bilder, tvärtom, ibland kan man hamna i de mest konstigaste ställningar. Ibland undrar jag "Hur blev det såhär?". Ibland när man fotar småkryp kan man inte bara gå fram till krypet och sen sätta sig ner på huk i normalt tempo, då gäller det att liksom "smyga sig på" och sakta sätta sig ner, vilket inte alltid har gått med mina höfter. Nu hoppas jag på en förändring!

 

 

På båda bilder här har jag legat på marken och fotat dessa bevingade vänner.

Igelkottar, är inte det bland det sötaste som finns? Här är en liten bebis som var lite förvirrad och visste inte vart han skulle ta vägen. 

 

Idag när jag gick en kortare fotorunda mötte jag en man, som jag möter ganska ofta. Han frågade glatt om det hade blivit några bra bilder och jag svarade lika glatt ja.

Nu när jag har tittat igenom bilderna på datorn inser jag att jag i stort sett ljög. Om man nu kan "nästan ljuga" har jag gjort det. Kan man ljuga utan flit eller måste en lögn vara med flit?
Förlåt om du läser detta. Det var inte meningen att ljuga.

Det är inte sådana här inlägg jag brukar göra men jag lider verkligen av tristress nu. Vill visa mina bilder för er här. För att det är så jag brukar göra. Bloggen känns trygg och här vill jag stanna. Haha

Peace and Love!

Detta med haters. Folk som hatar någon för hur de ser ut, deras framgång, något de har hört på omvägar att de har gjort o.s.v. Jag skulle vilja ha en riktig förklaring på vad de människor har gjort dem för att bli hatade.

Ta bara tonårsartisten Justin Bieber, jag gillar personligen inte alls hans musik, tycker inte han är det minsta snygg men jag ser ingen anledning på att hata honom för det som vissa gör?

Den grymma rapartisten Filip Winther, varför vill man ens hata honom? Han lägger ner sin själ i musiken, som är grymt bra och varje dag får han ta skit. Jag undrar Varför? Vad har han någonsin gjort någon för att förtjäna att bli hatad? Hur kan man vara så feg att man går på någon för dess utseende? Hur kan man vara så feg att man gömmer sig bakom en dator? Varför vill man ens trycka ner någon?


Så fort en stjärna eller någon kändis har en flick-/pojkvän, en nära vän, en man eller fru och till och med ibland ett barn blir denne hatad. Varför?

Det är ett omoget sätt att skriva om den på en offentlig blogg, sida eller liknande, att hänga ut personer som det ena eller det andra, använda skällsord och göra personangrepp. Dessa människor har inte en chans att försvara sig och det är endast dessa personer som vet sanningen om de själv.

Säger denna hatade individ att den ångrar något den gjort eller ber om ursäkt för något tas detta inte på allvar, hatersen har ställt in sig på att för evigt hata hen.

Hata är någonting man väjer att göra, gör man de så borde man tänka en eller två gånger till.

Over.And.Out