Hur är det egentligen?

Medan min bror lyssnar på dansbandsmusik med sina kompisar gick det nyss upp ett ljus för mig. Det är ingen rolig historia, tvärtom men jag tror jag har förstått hur han visste.

Det var för lite mer än ett år sedan då jag var väldigt deprimerad. Jag satt i
ett avlägset hörn i skolan. Plötsligt kommer det ut en klass från en sal en
liten bit bort, alla går åt samma håll, bort ifrån mig men en av dem svänger åt
mitt håll. Jag blir väldigt rädd med tanke på att jag just vi det tillfället satt
och skadade mig. Ingen fick ju se mig!

Jag drar snabbt över ärmen på tröjan över den blodiga såret
och tror att allt är lugnt. Jag väntar ett tag och eleverna kommer efter en
stund tillbaka, även den som gick åt mitt håll. Alla samlas i klassrummet
igen. Bara någon halv minut efter störtar en manlig lärare. När han ser
mig stannar han tvärt och går fram till mig samtidigt som han försöker
verka en aning oberörd.

- Hörredu, hur är det egentligen? Han låter väldigt oroad och nästan rädd.
Jag blir själv rädd för jag hör på honom att han vet. Han vet vad jag
har gjort.
- Bra, säger jag och försöker verka förvånad av att han ställer
frågan. Han drar medlidsamt på munnen och försvinner bort mot lärarsvängen.
Trodde jag.

Snart hör jag springande steg och jag nästan vet att de är på väg mot och
till mig. En okänd kvinna dyker snabbt upp runt hörnet och jag tittar frågande
på henne. Hon verkar stressad. När hon ser mig kastar hon sig ner på knä och
sätter sig framför mig. Den manliga läraren kommer efter och ställer sig bredvid
mig. Jag är inlåst mellan två människokroppar och två väggar. Fan. De vet.

Snart börjar en massa frågor och det kommer fram att den stressade kvinnan
är en av de två skolsköterskorna på skolan, dock inte min så den manliga läraren
ilar snabbt iväg ännu en gång och kommer efter en liten stund tillbaka med ännu
en kvinna. Jag ryser vid synen av henne. Henne känner jag. Usch. Nu är jag inlåst
av två väggar och tre människokroppar.

Alla insisterar på att jag ska följa med kvinnan som kom sist till plats. Givetvis gör
jag motstånd men de båda kvinnorna drar upp mig och för bort mig som en fånge. En
på var sida om mig, med ett fast grepp om varsin arm. Helvete.

Jag slänger en blick bakom mig och där står mannen kvar med ännu mer oroad
blick i sina ögon och ett omskakat ansiktsuttryck.

Vad jag vill berätta är att; Jag har aldrig fattat hur kan kunde veta. Men nu gick det upp för mig. Eleven.

Tidigare var jag förbannad över att han hämtade skolsköterskorna, jag var förbanad över att han kom på mig och varje dag efteråt mötte jag hans blick. Den var osäker, vilket jag förstod men vad han fick tillbaka var en svart blick. Fylld med hat. Varför vet jag inte, han brydde sig ju så mycket, men kände sig säkert så maktlös i min passivitet. Eleven var ju den som jag i själva verket skulle givit de där blickarna, men jag fattade ju inte. Han var där och han hämtade kvinnorna.

Jag jag skäms inte för att säga att jag har känt så fel. Ingen skulle haft det hatet. Hur kan man hata någon för att den bryr sig?

Putta iväg en kommentar
Postat av: Magda

Sv: Det tycker jag allt att du ska, så kan du spela den för mig sen:)

Jag älskar låten och det är kanske inte så svårt att veta vem jag menar med den "tjocka" texten^^<33

2011-01-16 @ 00:14:42
URL: http://maggdaa.blogg.se/
Postat av: Malin

Jag förbannade dem som "satte dit" mig ganska länge också, tills jag insåg att dem bara gjorde det för att de var oroliga. Det är lätt att missa det. Han som gjorde det mot mig i ettan fick förklara för mig själv att han bara gjorde det för att han trodde att jag behövde det. Såhär i efterhand vill man tillbaka i tiden och säga tack istället. Det krävs mod att hjälpa en människa i en sån situation.

2011-03-18 @ 23:48:59
URL: http://malinsandstroem.blogspot.com
När du skriver en kommentar, tänk på att:
*Kommentaren visas inte direkt, jag kommer granska den innan jag eventuellt publicerar den.
*Du är aldrig riktigt anonym, jag kommer kunna se din IPaddress.
*Bilder som är fotade utav mig fotar jag med min Nikon D40.


Vill du inte posta en kommentar men har en kommentar eller fråga? Skicka ett mail istället!
Skicka ditt mail till: [email protected]

Fyll i din information:

Namn:
Kommenterar du ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din Kommentar:

Trackback