Trots det att jag inte har en så himla stor karriär som fotograf så känner jag faktiskt igen mig i filmen men visst, även de små fotograferna(som jag själv) kan ju känna igen sig, hihi.

En dansk kortfilm från 2003 av Birgitte Stærmose, har bland annat vunnit Art Film Festival för bästa kortfilm. Jag vet itne varför jag gillar den, brukar inte gilla danska kostfilmer då stämningen ofta är konstig men denna gillar jag. :)

I rollerna:
Sofie Rolandsen som Linda
Søren Mallig som Den äldre mannen
Julie Carlsen som Mamman

Jag totaldiggar henne, Katie från Horton Hears A Who från 2008.

Jag brukar aldrig gråta till filmer. Visst blir jag lite tårögd ibland men jag har nästan aldrig gråtit till filmer. Nästan.

Det finns faktiskt två undantag. Den ena är What Dreams May Come (Drömmarnas Värld) och den andra är The Passion Of The Christ, två enormt bra filmer som jag alltid gråter till.

What Dreams May Come är otroligt bra gjord. Jag älskar färgerna, stämningen, skådespelarna men allra mest handlingen. Jag ryser när jag tänker på den. Jag gråter från början till dess att den slutar, varje gång, denna gången också. Jag såg den idag igen, jag grät som en liten unge ännu en gång, haha. Men kan man ens låta bli till en så fin film? 

The Passion Of The Christ är även den fantastiskt bra gjord. Välgjord. Men det finns "bara" ett tillfälle. Då Jesus torteras. I den stunden gråter jag för hur hemskt det är. För mig säger det sig själv.

Två fantastiska filmer. Har du inte sett dem. Gör det.

What Dreams May Come

The Passion Of The Christ

Jag tar lätt på att skolan börjar imorgon. Innan dess ska jag kolla på Johan Falk-National Target. Som de flästa vet spelar Jakob Eklund huvudrollen som Falk. Det väldigt få(i i alla fall min ålder) vet är hur enormt snygg den jäveln är. Jag tackar bara för nio Falk-filmer som man kan titta på honom. GRRR TACK!